Friedrich August Hayek (1899-1992) är en av 1900-talets mest respekterade liberala tänkare. Han betraktas som en av de centrala personerna inom den österrikiska ekonomiska skolan och fick nobelpriset i nationalekonomi 1974. Men han var också doktor i juridik och statsvetenskap och hans viktigaste teoretiska innovation - tanken om den spontana ordningen - har betydelse för hela vårt sätt att tänka över civilisationen och samhället.

Hayeks liv
Hayeks spontana ordning
    Marknadsekonomin
    Andra spontana ordningar
    Spontan ordning kräver frihet
    Staten och tvånget
Litteratur
Länkar

Hayeks liv

Hayek föddes i Östterrikes huvudstad Wien 1899, och i den österrikiska arméns skyttegravar tvingades han uppleva första världskriget. Han fick sedermera en mångsidig utbildning och doktorerade i både juridik och statsvetenskap. Men det var nationalekonomin som blev hans första riktiga intresseområde. En tidigt flirt med socialismen ersattes genom inspiration från den store österrikiske ekonomen Ludwig von Mises med en tydlig liberal inriktning.

Under inspiration från Mises började Hayek studera hur konjunkturcykler uppstod, och hans slutsats blev att det var staten som åstadkom dem genom penningpolitisk manipulation och vägran att låta ekonomin anpassa sig efter nya marknadsförhållanden. Mises och Hayek lyckades förutse den amerikanska depressionen 1929, som berodde på att centralbanken expanderade penningmängden för att sedan snabbt minska den.

Men det var inte Hayeks liberala idéer som gick segrande ur depressionen. Tvärtom trodde många att krisen berodde på kapitalismen, och den brittiske ekonomen Keynes interventionistiska idéer började tillämpas både i totalitära länder som Tyskland och Italien, och så småningom också i västdemokratierna.

Hayek, som var av judisk släkt, bosatte sig i England innan nazi-Tyskland hann erövra hans hemland. Där grubblade han över varför antidemokratiska idéer så snabbt spreds över världen. Resultatet blev boken The Road to Serfdom från 1944 som visade att nazismen egentligen var en form av socialism, och att det var försöken att planera ekonomierna uppifrån som ledde till att stater tvingades avskaffa allt fler friheter och till slut även demokratin, vars maktväxlingar ju bara skulle rubba planeringen. Boken blev en succé, och översattes bland annat till svenska, där den store debattören Herbert Tingsten berättade att läsningen av den fick honom att lämna socialismen och bli mer liberal.

Efter kriget bemödade sig Hayek om att utarbeta en djupare filosofi om frihetens möjligheter och förutsättningarna för samhällens utveckling och överlevnad. Han gav ut mastodontverk som The Constitution of Liberty och Law, Legislation and Liberty, som visade att all utveckling bygger på experiment, och spontana ordningars framväxt. Samtidigt började hans ekonomiska läror bli mer respekterade i takt med att keynesianismen gjorde bankrutt. 1974 fick han Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne, märkligt nog delat med den gamle planhushållningsanhängaren Gunnar Myrdal.

Hayek avled 1992. Men under det sista decenniet hann han se mängder av praktiska resultat av sin akademiska verksamhet. Under 1980-talet började länder som USA och England minska inflation och skatter och avreglera och privatisera i ekonomin. Och allra mest storslaget var att hela det kommunistiska östblocket rasade samman, just därför att planering och tvång inte kunde frambringa samma utveckling som frihet och experiment.

Ronald Bailey skrev i tidskriften Forbes:

"För nästan ett halvt århundrade sedan hånlog de flesta smarta personer när Friedrich Hayek skrev The Road to Serfdom. Världen hade fel och Hayek hade rätt."

Hayeks spontana ordning

Nästan alltid när man talar om Hayeks idéer koncentrerar man sig på "den spontana ordningen". Det är ett begrepp som anknyter till Adam Smiths idé med "den osynliga handen": Det behövs inte statlig kontroll för att skapa ordning. Tvärtom skapas mönster och utveckling ofta bäst i frihet, medan staten med sin tvångsmakt ofta förstör de ordningar som finns.

Adam Smith talade om ekonomin: Om en företagare handlar i sitt egenintresse måste han producera så bra och billiga varor som möjligt för att andra ska vilja betala honom för det. Som om han styrdes av en osynlig hand gynnar han andra personer trots att han bara ser till sin egen framgång. Utan att avse det lyckas producenter och konsumenter tillsammans åstadkomma högre produktivitet, billigare och bättre varor och produkter, och fler möjligheter för arbetare och konsumenter.

Marknadsekonomin

Marknadsekonomin är ett av Hayeks viktigaste exempel på en spontan ordning. Marknaden är självreglerande eftersom individerna har information om sina egna preferenser och sin egen situation och handlar i enlighet med den. Priser ger information. Företagarna förstår vad det lönar sig för dem att producera och arbetare förstår till vilken näring de ska söka sig. Och när efterfrågan förändras förändras också priserna och då ändrar också producenterna beteende i enlighet med det.

Denna syn på marknadsekonomin är också anledningen till att Hayek avvisar att man tillämpar abstrakta socialistiska "rättvise"-krav på den. Krav på att egendomarna fördelas i enlighet med någon särskilt favoritprincip (t ex behov, intelligens el dyl) kan bara tillfredsställas av en centralinstans som har kommandot över alla tillgångar, men marknaden är en spontan process, och vad som händer där beror på vad miljontals individer fattar för beslut. Dessa beslut kan inte kontrolleras i enlighet med någon abstrakt princip utan att man fullständigt avskaffar all handlingsfrihet. Den rättviseprincip som i stället tillämpas spontant på marknaden är att den som kan omsätta sina dygder i praktiska tjänster åt andra också får sin lön för detta.

En viss grad av ojämlikhet är inget felaktigt, utan tvärtom en förutsättning för att alla ständigt ska få det bättre, menar Hayek. Bara i en stagnerande värld utan utveckling kan alla ha det materiellt lika bra. Men om vi ska ha utveckling måste den ske etappvis, den kan inte omedelbart omfatta alla. Den som introducerar nya uppfinningar och idéer måste få sin belöning för det.

Även extremt rika konsumenter kan vara ett värde för alla. När de allra rikaste prövar ut ny apparatur, t ex bilar, telefoner, datorer etc, lär sig producenten sakta men säkert att tillverka dem bättre och billigare, så att till slut även vanligt folk kan åtnjuta dem. Enligt Hayek har alla enkla bekvämligheter vi har idag krävt rika pionjärer som utprovare, och de har i en viss mening frivilligt subventionerat oss som är mindre rika genom deras inledande lyxkonsumtion. Som bekant är det inte många år sedan en mobiltelefon kostade 30 000 kronor.

Andra spontana ordningar

Men marknaden är bara ett exempel på spontan ordning, Hayek menar att hela vår kultur, våra traditioner och institutioner är spontana ordningar. Språk, seder och vanor är sällan framplanerade vid någons ritbord, eller medvetet skapade, i stället är de ett resultat av att människor i alla tider har prövat olika lösningar på olika individuella problem. Vissa vanor och lösningar misslyckas och försvinner därmed. Men de som medvetet eller omedvetet har prövat en bra lösning har kunnat bli framgångsrika och andra har tagit efter deras lyckade försök.

Genom denna "trial-and-error"-process förädlas vår kultur. Institutionerna, t ex språket, penningväsendet, arbetsdelningen, behöver inte betraktas som goda i sig, men de är goda i den meningen att de har gjort det möjligt för de grupper som har tillämpat dem har lyckats överleva, och bli framgångsrika. Därför bör vi ha en viss respekt för den kunskap som finns inbäddad i traditioner och sedvänjor i ett samhälle. Inte därför att tidigare generationer var klokare än vi, utan för att vi ska ha en möjlighet att utnyttja alla tidigare generationers samlade kunskap och erfarenheter, även utan att vara medveten om dem.

Spontan ordning kräver frihet

Detta betyder inte att vi ska acceptera alla traditioner, kulturmönster och institutioner bara för att de har funnits länge. Exempelvis kan de ju ha tvingats fram av styrande, menar Hayek, och dessutom kan samhället ha förändrats så att det krävs nya institutioner. Men det betyder att vi inte ska försöka rita om hela samhället och kulturen från början bara för att vi tycker att allt inte är perfekt, som t ex utopister, socialister och fascister önskar. Eftersom vi inte kan samla in all information som finns kommer sådana projekt alltid misslyckas. De kommer att drabbas av oförutsedda konsekvenser på alla håll. T ex kanske man vill fördela välståndet jämnare genom statlig fördelningspolitik, men då förändrar man de förutsättningar som gör att välståndet alls finns, och därmed minskar välståndet paradoxalt för hela samhället. Eller så vill man göra människors liv tryggare och säkrare genom att staten tar hand om människorna och förbjuder allt farligt. I så fall minskar betydelsen av det egna ansvaret och paradoxalt nog kanske människor blir ännu mer oansvariga och tar större risker.

Vi måste alltså kritiskt granska det bestående, utan att för den delen göra misstaget att byta ut allt på ett centraliserat, utopiskt vis. Den rätta metoden är, enligt Hayek, att utsätta gamla traditioner och vanor för konkurrens från nya. Ibland säger liberalismens motståndare att vi inte ska konkurrera, utan samarbeta. Men enligt Hayek fungerar samarbete bara när man har samma mål, och dessutom samma metoder för att nå dit. Men om vi inte är tillräckligt allvetande att vi kan satsa allt på ett kort behöver vi en mångfald av olika individer, föreningar och företag som konkurrerar om vad som är det bästa sättet att t ex skapa nya instrument för finansanalys eller nya läkemedel.

Anledningen till att människan måste få vara fri är inte att vi vet att det kommer att skapa något gott av ett visst slag, utan att vi inte vet vem som kommer skapa något nytt och vad det kommer vara. Vi behöver alltså frihet och alternativ för att kunna åstadkomma innovation och utveckling, och därför - vilket är Hayeks viktiga poäng - måste vi acceptera frihet särskilt där vi inte riktigt vet vad det skulle göra för nytta:

Man kan ta ett exempel på värdet av dessa ständiga experiment: Den sektor som har upplevt minst konkurrens och alternativ i det moderna Sverige är välfärdssektorn. Politikerna har hävdat att vård, skola, omsorg är så viktigt att vi medborgare inte själva kan få bestämma över det, och följaktligen är det idag ett fullständigt katastrofområde. Det är möjligt att politikerna konstruerade välfärdssektorn så bra de kunde, men som Hayek har konstaterat:

Hayeks skepsis mot planering och rationalistiska försök att förbättra samhället från ritbordet hänger nära samman med hans kritiska syn på förnuftet. Hans förnuftssyn är en helt annan, och betydligt mer skeptisk än upplysningens, och den som är vanlig i annan liberalism, särskilt t ex Ayn Rands. I vissa av Hayeks verk, speciellt i det sista, Det stora misstaget, går Hayek så långt att det låter som att han inte alls tror att vi med förnuft och tänkande kan avgöra vad i samhället som är bra och vad som är dåligt. Det blir en paradox eftersom Hayek i så fall inte med sitt förnuft skulle kunna avgöra att den spontana utvecklingen är något som är bra, och vilka institutioner som är förenlig med denna. För att Hayeks idéer ska kunna fylla någon funktion krävs det en mer positiv syn på förnuftet än den han själv ibland gjorde sig till tolk för.

Staten och tvånget

I enlighet med Hayeks idéer om den spontana ordningen är största möjliga frihet önskvärd. All kunskap och information är decentraliserad till individerna själva, i deras åsikter och beteende. Varje gång staten griper in och reglerar beteendet rubbar det den frivilliga ordningen, då det tvingar individen att handla efter någon annans kunskap och efter andras mål. Statens centrala roll är begränsad till att upprätthålla frivilligheten och utvecklingen, dvs skydda människors frihet och egendomar, och samtidigt förbjuda tvång och våld.

I sina tidiga skrifter menade Hayek att staten skulle garantera ett socialt skyddsnät för dem som inte klarar sig själva, och finansiering av den grundläggande undervisningen. I senare skrifter, och ju mer han koncentrerade sig på idén om den spontana ordningen, desto mer skeptisk blev han till att staten skulle kunna åstadkomma något gott med hjälp av tvångsmässiga ingrepp och regleringar. Han närmade sig i alla fall tanken om en minimal stat där välfärd och trygghet överlåts till frivilliga krafter. Det innebar vissa radikalt liberala slutsatser som att all omfördelning via skatter slopas och att statens penningmonopol avskaffas, så att konkurrens mellan privata valutor leder till allt bättre och säkrare betalningsmedel.

Eftersom tvång och frihet är bland de allra viktigaste begreppen i liberalismen är det viktigt att påpeka att Hayeks syn på tvång skiljer sig från den som är vanlig bland radikalare liberaler som t ex Locke, Bastiat och Rand. I kapitel 9 i Frihetens grundvalar, "Tvånget och staten", utvecklar Hayek sin syn på tvångets innebörd.

Hayek skriver att förutsebart, begränsat och icke-diskriminerande tvång, som t ex skatter och värnplikt är acceptabla inom vissa ramar, därför att de just är begränsade och opartiska och vi kan anpassa våra liv efter dessa. Lagstiftningen skiljer sig enligt Hayek inte från naturlagarna, för de säger bara vad som händer om vi handlar på ett visst vis. Att utsätta människor för sådant tvång innebär inte något värre än de naturliga hinder som ändå finns för vår vilja. Men då kan man fråga sig varför någon ska ha rätt att införa fler sådana "naturliga hinder" på vår väg.

För att ta en liknelse: Nog för att tröghetslagen och gravitationskraften finns och inte är skapade av någon, men om någon hade förmåga att införa en liknande kraft, t ex en som trycker ned våra kroppar ännu kraftigare mot jorden så att vi får svårare att gå - en som drabbar alla lika och som vi kan justera vårt beteende efter (t ex genom att gå mindre och bära mindre bagage). Varför skulle någon ha rätt att göra det, bara för att de till utformning liknar naturliga krafter? Hayek skulle naturligtvis inte tycka att det var acceptabelt att införa en sådan kraft, men då kan han inte heller försvara statstvång som värnplikt och skatter med argumentet att de liknar dessa naturkrafter.

Visst är opartiskt och förutsebart tvång mindre skadligt än godtyckligt och diskriminerande tvång och det ger större utrymme för egen planering av sitt liv, men det innebär inte att skadan försvinner. Det handlar fortfarande om att staten tar kontroll över stora delar av vårt liv och hindrar våra livsprojekt. Det måste alltid vara ett ont som ska bekämpas.

Författare: Johan Norberg

Böcker av F A Hayek:

Prices and Production, 1931
Föreläsningar om konjunkturteori.

Monetary Theory and the Trade Cycle, 1933
Om den östterikiska synen på hur statlig penningpolitik skapar konjunkturcykler.

The Road to Serfdom, 1944 (Vägen till träldom, 1996)
En avslöjande granskning av hur statliga ingrepp i ekonomin riskerar att leda till minskad politisk frihet.

Individualism and Economic Order, 1948
Centrala essäer om bl a marknadens decentraliserade ordning.

The Counter-Revolution of Science, 1952
En vetenskapsteoretisk kritik av positivismen och idén att tillämpa naturvetenskapliga metoder på samhällsvetenskaper.

The Sensory Order, 1952
Ett psykologiskt verk som försöker kombinera biologi, psykologi och filosofi till en teori om sinnesupplevelser.

Capitalism and the Historians, 1954
En essäsamling, redigerad av Hayek, som visar hur historiker har misstolkat och förtalat kapitalismen och industrialismen.

The Constitution of Liberty, 1959 (Frihetens grundvalar, 1983, pocket 1999)
En bred men ändå ganska lättillgänglig genomgång av hur vi måste anpassa institutioner och regler för att friheten och den spontana ordningen ska kunna överleva långsiktigt.

Studies in Philosophy, Politics and Economics, 1967
Blandade essäer.

New Studies in Philosophy, Politics, Economics and the History of Ideas, 1978
En samling essäer inom olika områden, bl a Hayeks syn på liberalismen och dess historia.

Law, Legislation and Liberty, 1973-1979
En monumental presentation av Hayeks idéer om den spontana ordningen och dess förutsättningar. Hayeks viktigaste verk.

Denationalisation of Money, 1978
En skrift som förklarar varför och hur en avmonopolisering av penningväsendet kan ske.

The Fatal Conceit, 1988 (Det stora misstaget, 1990)
Ett kortare, men ganska abstrakt avslöjande av alla kollektivisters stora misstag: att man kan planera fram samhället ovanifrån. Här går Hayek längst i förnuftskritiken.

Om Hayek:

J A Dorn: "Law and Liberty : A Comparison of Hayek and Bastiat", i The Journal of Libertarian Studies, Vol V, Nr 4, 1981.
En jämförelse av rätts- och frihetssyn mellan Hayek och 1800-talsföregångaren Bastiat. Finns på nätet.

John Gray: Hayek on Liberty, 1984
En introduktion till Hayeks frihetssyn.

Johan Hakelius: Den österrikiska skolan : Introduktion till humanistisk nationalekonomi, 1995
En presentation av den österrikiska skolans perspektiv.

Johan Hakelius: "Förord", i Hayek: Frihetens grundvalar, 1999
Kort introduktion till Hayeks samhällssyn, finns på nätet.

Stephen Kresge & Leif Wenar (red): Hayek on Hayek : An Autobiographical Dialogue, 1994
Det närmaste man kommer Hayeks memoarer, från Hayeks egna fragment och intervjuer.

Fritz Machlup (red): Essays on Hayek, 1975
Artiklar som ur olika perspektiv behandlar Hayek.

Gerald O’Driscoll: Economics as a Coordination Problem : The Contributions of F A Hayek, 1977
Om Hayek och de avgörande ekonomidebatterna han var inblandad i.

Chris M Sciabarra: Marx, Hayek and Utopia, 1995
En teoretisk jämförelse i dialektik, som visar att Hayeks dialektiska förståelse var större än Marx, och att det var därför han fick rätt.

Sudha Shenoy: A Tiger by the Tail : The Keynesian Legacy of Inflation, 1974
Om skillnaden mellan Keynes och Hayeks syn på inflation.

Peter Stein: Att läsa Hayek, 1985
En introduktion till Hayek och främst hans ekonomiska åsikter. Finns på nätet.

Länkar:

The Friedrich Hayek Scholars' Page
Mängder av länkar till material om och av Hayek.

Hayek 100 år
En site från Timbro som presenterar Hayek och hans åsikter.

Hayeksällskapet vid London School of Economics

Arkiv över akademiska artiklar om Hayek.

Vetenskapsakademiens pressmeddelande 1974 om att Hayeks fått nobelpriset